Om faktiskt innehåll i text eller tal

I normala fall tror vi människor på det vi hör eller läser. Det är en egenskap som har utvecklats under evolutionens gång och som – i normalfallet – underlättar samvaron med andra.

Den som utgår från att andra far med osanning ägnar tid och energi åt att vara misstänksam. Tid och energi som – återigen i normalfallet – oftast är bortkastad eftersom sannolikheten för att människor är uppriktiga är större än att de försöker vilseleda. Malcolm Gladwell ger i boken Att tala med främlingar en rad exempel på detta fenomen som han kallar truth-default-tendensen.

Är det ens möjligt att direkt, utifrån vad människor säger eller skriver, avgöra vad som är sant? Den som är misstänksam upptäcker snabbt att sanningen oftast finns i verkligheten bortom vad som sägs. Vanligen är det en fråga för forskning och domstolar att bestämma vad som verkligen är sant eller falskt.

Däremot kan du eller jag röja om en avsändare signalerar värderingar och/eller sin attityd.

Innehåll i form av text eller tal som är fritt från värderingar och fritt från olika reservationer kallas faktiskt. Hur faktiskt innehållet är finns i orden avsändaren väljer att använda och därmed är det en språklig fråga. Och notera: att ett påstående är faktiskt behöver inte betyda att det är sant.

Modalitetsmarkörer är den lingvistiska termen för ord som signalerar avsändarens värderingar eller attityd. Vi har valt att kalla dessa ord för avsändarsignaler och att dela in dem i fyra grupper:

1) värderande 2) spekulerande 3) tvingande och 4) ifrågasättande avsändarsignaler.

Här följer en genomgång av de olika typerna av avsändarsignaler med exempel på ord som bestämmer vilken typ av avsändarsignal det handlar om.

1. Värderande avsändarsignaler

Adjektiv är en ordklass som anger egenskaper hos ett substantiv det vill säga en uppfattning om hur något är eller ser ut. Adjektiv är graderande till sin natur genom att de kan kompareras och har jämförelseformer som fin/ finare/finast eller dålig/sämre/sämst. Sådana adjektiv är den vanligaste formen av avsändarsignal.

Det finns adjektiv som inte kan kompareras, till exempel död, gravid, barhuvad, trekantig och daglig. Sådana oböjliga adjektiv är undantag och betraktas inte som avsändarsignaler. Färger räknas som sändarsignaler endast när det används symboliskt för att beteckna egenskaper som politisk hemvist, väderlek och dylikt.

Här följer exempel på adjektiv som är vanliga i svenska språket. Utrymmet räcker inte till för att räkna upp alla adjektiv. Dessutom nybildas adjektiv återkommande, framförallt genom sammansättningar av olika slag.

Adverb betecknar tillkommande omständigheter av olika slag, som tid, rum, sätt, orsak med mera. De används exempelvis som bestämning till verb, adjektiv och andra adverb. Ibland används adverb om hela meningar.

Flertalet adverb går i likhet med adjektiv att komparera. I de fallen är också adverb graderande. Adverbet bara signalerar avsändarens attityd när det har betydelsen ”ingenting annat än”.

Pronomen är ett slags ersättningsord. Till exempel kan pronomen användas för att ersätta bestämda tal, som när 15 länder i Afrika görs till många länder eller några länder i Afrika.

Notera att användningen av adjektiv, adverb och pronomen endast signalerar om innehållet är faktiskt. Kvaliteten på innehållet bestäms av andra egenskaper, och texter utan adjektiv tenderar att uppfattas som färglösa.

Exempel på värderande adverb och pronomen

2. Spekulerande avsändarsignaler

Spekulation innebär att texten innehåller en förmodan, en hypotes, en gissning, en teori eller ett antagande. Modala hjälpverb beskriver sättet som en handling utförs på. Att dessa ord är modalitetsmarkörer/sändarsignaler framgår av termen i sig.

Kan, anta och om är specialfall, som i vissa fall är avsändarsignaler.

Hjälpverbet kunna är avsändarsignal i formen kan när ordet kan har betydelsen kan antagas eller när det har innebörden kanske. Kan med andra betydelser är ingen avsändarsignal som i meningen: Jag kan gå.

Anta är en avsändarsignal när det betyder förutsätta, utgår från eller tänka sig. Ordet anta är inte modalt när det betyder acceptera eller har innebörden antagen till en utbildning eller liknande.

Ordet om markerar avsändarens attityd när de anger att det finns ett villkor. Till exempel i dessa två meningar: Om du är snäll så får du titta på tv. Jag lovar att hjälpa dig om jag får tid.

Ordet om är självfallet ingen avsändarsignal när det har andra betydelser som i: Jag tycker om dig. Snöret når om trädet.

Exempel på ord som signalerar spekulation.

3. Tvingande avsändarsignaler

Avsändarsignaler som markerar att avsändaren uttrycker att någon behöver göra på ett visst sätt och samtidigt signalerar att det saknas alternativ kallas tvingande. Dit räknas även ord som markerar att det finns en regel eller en norm att rätta sig efter.

Ska eller skall är en avsändarsignal när ordet innebär 1) en befallning 2) krav på att någon måste rätta sig efter annan persons vilja 3) att någon måste göra något eller 4) att något måste ske på grund av yttre tvång.

Exempel på ord som signalerar tvingande.

4. Ifrågasättande avsändarsignaler

Frågor utmärks vanligen av frågetecken. Frågeord är avsändarsignaler när de används för att ställa en fråga och också i vissa fall när frågeordet refererar till en fråga.

Ordet vad är en avsändarsignal även när det står 1) istället för något man vill veta 2) istället för något man säger att man vill veta 3) i kombinationen ”vad som” när det står istället för något man vill veta.

Exempel på markörer som signalerar ifrågasättande

Om faktiskt innehåll i text och tal © Ann-Sofi Swahn och Göran Swahn 2014

Har du frågor eller funderingar kring detta innehåll? Kontakta Göran Swahn via e-post eller telefon +46 705 98 77 10.